Bittersweet
Asså ibland får jag panik.
Självständighet.
Jag är van vid att kunna ta mig vart jag vill när jag vill med buss. Inte behöva förlita mig på någon med bil eller behöva gå en halvtimme till bussen.
Jag har lyckats rätt bra med hela grejen och det är närmre från det nya huset till bussar och BART och sånt. Men andå. Ska man till biblioteket (Ja, jag läser mycket) måste jag gå i minst en halvtimme för det finns igen buss som går dit. Det låter inte så farligt. Men när man vill dra dit typ tre gånger i veckan och ska gå fram och tillbaka är det inte lika kul längre. Min värdmamma är grym och hela grejen men det blir lixom INGEN spontanitet what so ever. Förutom typ mataffären. yeeey.
Man kan inte göra random grejer för hon har grejer hon måste göra. Man kan inte åka någonstans efter typ kl ett för då somnar Emil och om han somnar då går han inte och lägger sig förrän typ kl 10 på kvällen och det funkar inte. Och sen är det hela grejen med att fråga hela tiden. Can you drive me here? Can you drive me there? Det känns lixom taskigt och inte bra alls. Speciellt när hon inte verkar särskilt sugen på att köra. Nästan lite she-wants-me-to-drive-AGAIN??!-kind of style..
Och om man lyckas få skjuts någonstans, då ska man ha en ride hem med. Och då måste det bestä(m)mas exakt tid och plats.
Min blogg, min klagan. Läs om ni vill. Tyck att jag är jobbig, sure.
Jag skriver inte sånt här så ofta, men ni får deala med det när det väl händer.
Imorgon ska jag på bio. Igen, hur kommer jag dit? Hur kommer jag hem? När kommer jag hem? Vad kostar bussen? Vart stannar bussen? Aha, okej, 40 minuters promenix från bussen i uppförsbacke i regnet hem. yey. Önskar att USA hade bättre bussförbindelser...
Bortsett från det hade jag en mycket bra dag!
Drog till SF på BART (pendeltåg) by myself och chillade omkring utanför Prada och Armani och whatnot ett tag och kollade på fancy folk och fancy butiker.
Drog en snabb check i Chinatown och sedan lunch och lite rundvandring i en gigantsik 'mall'. SWEET. Det enda jag köpte var min lunch. Läskigt vad mycket saker det finns men vad lite man egentligen behöver.
Tog BART till Concord och tog en random buss (TVÅ DOLLAR för typ tre stationer. GAAAAH!!) till vårat nya hus där Carolyn var. Hängde där någon timma innan vi drog hem.
Känns himligt nice att jag inte behöver gå i 40 minuter för att komma till bussen, utan sisådär 5 minuter räcker nu för tiden. Sån himla lättnad!
Ska sluta skriva långa tråkiga inlägg nu och läsa min braiga bok någon timma innan jag somnar..
Peace out världen!
PS. Någon som har 70 dollar över som dom vill använda för att sponsra en extra väska till mig när jag flyger till sverige? Inte, åh, okej då. Trodde väl inte det...Ska försöka göra alla mina kläder och skor superlätta och lyckas ta mig mig endast 23 kg hem... uuuuuuhhhhhhhh! DS.